Snickeriet
Snickeriet är Varvsstadens äldsta bevarade byggnad där den äldsta delen uppfördes under 1870-talet. Här har det framför allt tillverkats snickerier och inredning till båtar. Huset tillhör områdets mer småskaliga med intima kvalitéer, bland annat fina invändiga träkonstruktioner. Spåren från ombyggnader på 1930- och 70-talen kan ännu anas och nu byggs huset om igen för att bli kontor åt advokatfirman Lindahl.
Genom varsamma lyft bevaras husets själ samtidigt som det får en ny skepnad och funktion.
Transformering av kulturbyggnad
Snickeriet har historiskt genomgått många och i vissa fall drastiska förändringar motiverade av skiftande behov eller ny användning. Spåren av ingreppen är tydligt avläsbara och genom dem förmedlas historien om Snickeriet men också om varvets utveckling över hundra år. Snickeriet står nu inför ett nytt kapitel, med ny funktion och ny användning som ställer helt nya krav på byggnaden. Genom välmotiverade och tydligt avläsbara tillägg adderas nu ett nytt tidslager som blir en fortsättning på historien om Snickeriet, Varvsstadens äldsta byggnad.
Visionen är att genom djup förståelse för byggnadens inneboende kvaliteter skapa en hållbar, funktionell och samtidigt specifik miljö som genom väl avvägda tillskott adderar nya värden.
De många och ofta omfattande förändringarna som skett under årens lopp gör byggnaden särskilt intressant och värdefull ur ett kulturhistoriskt perspektiv. När Snickeriet nu får en ny användning i form av kontor för advokatfirman Lindahl ställs nya krav på byggnaden, samtidigt öppnas möjligheterna upp för att skapa något unikt.
Läge precis intill kajkanten
Snickeriet ligger precis intill den nya kajpromenaden och förbi fastigheten planeras det nya gång och cykelstråket genom Varvsstaden. Utanför Snickeriet planeras det för ett nytt kollektivtrafikstråk genom Varvsstaden och ett par hundra meter bort byggs just nu Styrmansbron som binder ihop Varvsstaden med Malmö City, Västra Hamanen och Dockan.
Husets transformering
En viktig del i transformeringen av Snickeriet är att byggnaden öppnas upp mot sin omgivning. Detta görs bland annat genom att igenmurade fönster tas upp och portar på bottenvåningen ersätts med glaspartier. För att öka transparensen ytterligare sätts nya stora glaspartier in i den nu helt täta västgaveln samt i det norra trapphusets slutna fasad. På fastighetens förgårdsmark planeras det för sittplatser, belysning och grönska.
En förändring som är både drastisk och diskret, är att hela den 2500 ton tunga byggnaden har lyfts 45 cm för att på ett bra sätt kunna möta framtidens utmaningar kopplade till klimatförändringar.
Husets karaktär
Snickeriet har inte bara fått ett lyft genom att själva huset har lyfts upp. Även taket har lyfts och ett nytt fönsterband adderats. Taket har likt originalet sedan klätts med svart papp för att smälta in och ge intrycket av att ha varit en del av byggnaden under lång tid. Genom att göra det här ingreppet har hela vindsytan kunnat utnyttjas och gjort det möjligt för hyresgästen att använda hela husets yta som kontorsyta.
Byggnadens karaktär lyfts fram genom att befintliga murverk, konstruktioner och ytskikt exponeras. Arkitektoniskt skapas en helhet där byggnadens olika tidslager förtydligas och lyfts fram, både gamla och nya.
Vissa fönster har renoverats och andra har ersatts men samtliga har målats i kulörer som har gått att identifiera från byggnadens historia och de många om och tillbyggnader som den genomgått. En del är gula andra är gröna. Flera inslag från Varvsstadens materialbank förekommer, bland annat i det nya fläktrummet som placeras ovanpå det norra trapphuset och ges en fasadbeklädnad av återvunnen plåtpanel, där plåten hämtats från de gamla hallarna.
Husets historik
Detta är Varvsstadens äldsta bevarade byggnad. Kockums grundare, Frans Henrik Kockum hade köpt tomten i Västra hamnen 1870, de första verkstäderna och magasinen började byggas året efter.
I huset har funnits såväl timmer- och maskinverkstäder som mindre kontor. Men framför allt har här tillverkats snickerier till båtar och inredning – även för utomstående kunder. Byggnadens gula mönstermurade tegelfasader uppfördes i en medeltidsinspirerad rundbågestil, som förekom i Sverige vid slutet av 1800-talet och ännu märks i offentliga byggnader som skolor, järnvägsstationer och sjukhus. Huset tillhör områdets mer småskaliga med intima kvalitéer, bland annat fina invändiga träkonstruktioner. Spåren från ombyggnader på 1930- och 70-talen kan ännu anas. Snickeriet ligger i den äldre del av industriområdet som är vänd mot hamnbassängen med vy rakt in mot staden. Byggnaden har högt kulturhistoriskt värde.
Visionsbild på hur Snickeriet kommer se ut vid färdigställandet. Snickeriet ligger precis intill kajkanten och med den bevarade traversen precis vid den östra fasaden.